Bekymmer
Nyår blev lugn för min del, hemma med familj och släkt med god mat. Hade nog i och för sig inte orkat något annat den dagen ändå då jag vaknade med värsta snuvan. Jag började det nya året med att gå på bio med Anna och se Australia. Den var romantisk och bra, men som alltid drömmer jag mig bort till mina egna kärleksbekymmer, vilket både kan kännas bra i vissa fall och dåligt. Fredagseftermiddagen spenderades hemma hos lite släkt i Fiskebäck och det bjöds på riktigt god mat! Igår var det jobb igen efter 9 dagars uppehåll. Det kändes både bra och dåligt...jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka eller tro längre. Alltid ska det vara något som står i vägen eller som är fel. Jag känner mig som en sjukt konstig människa och undrar om det är fler än jag som fungerar på det sättet som jag gör. Så fort någon börjar visa intresse för mig - någon som jag jag själv inte känner det minsta för, så blir jag rädd, äcklad och tar avstånd...jag vill alltså inte ha något med den personen att göra, vilket dessa personer ofta märker. Dessvärre är det dock så att ju längre tiden går och ju mer denne person visar sitt intresse desto mer blir jag intresserad och när jag är som mest intresserad då har personen i fråga tappat hoppet och trappat ner på flörtandet, flörtandet som jag hatade förr och som jag nu desperat vill ha tillbaka! Skit, Skit, Skit!
KOMMER DET NÅGONSIN ATT BLI SOM FÖRR? Only time will tell, I guess...
Ingen vet, det jag vet, en hemlighet
Någon som jag tycker om har gjort mig het
Kan jag hjälpa att jag känner det så här?
Och den blick som jag fick, den sa mig allt.
Det jag vill, kan jag nog få, tusenfalt.
Å, nu börjar jag förstå att jag är kär
KOMMER DET NÅGONSIN ATT BLI SOM FÖRR? Only time will tell, I guess...
Ingen vet, det jag vet, en hemlighet
Någon som jag tycker om har gjort mig het
Kan jag hjälpa att jag känner det så här?
Och den blick som jag fick, den sa mig allt.
Det jag vill, kan jag nog få, tusenfalt.
Å, nu börjar jag förstå att jag är kär
Kommentarer
Trackback
