...

I två bemärkelser, dels det tråkiga vädret och dels att jag inte gjort ett skit på hela dagen!!! Har Öppnat mina pluggböcker flera gånger men bara kommit några sidor innan något annat lyckats distrahera mig eller så har jag het enket nästan dött av uttråkning, den kursen vi läser nu är verkligen ingenting som intresserar mig eller som jag finner intressant, men man får väl ge det en chans och kämpa ändå :) Tror att min motivation kommer komma snart!
Ska iaf snart hoppa in i duschen och sedan ska jag iväg och köpa jordgubbar och lime, ikväll blir det drinkkväll med girlsen hemma hos Elin! :)

Bilder från marathonfoto.com

På avenyn

På upploppet, glad! :)

På avenyn

2 månader kvar :)

Här sitter jag och dricker smoothie och ser på TV. Den värsta träningsvärken från Göteborgsvarvet la sig idag vilket var skönt! I söndags gjorde det så ont i framsida lår och höfterna att jag gick som en stel pinne och hade svårt att sätta mig ner/ställa mig upp. Igår var det lite bättre men gjorde fortfarande sjukligt ont att gå nerför trappor. Snart kan jag antagligen börja trna igen, vill inte börja för tidigt utan vill ge kroppen lite tid att återhämta sig och kunna bygga upp muskler, den har ju ändå sprungit 2.1 mil! :)
Tänkte försöka mig på att leta efter felet på min stationära dator, den kan inte komma ut på internet och så har det varit i flera veckor nu. Jag har inte ens gjort något speciellt, inte ändrat några inställningar, ingenting! Datorer är konstiga och verkar ha ett eget liv.
Idag var det en liten presentation av en artikel vi har jobbat med i skolan, det gick galant! Bara 2 dagar kvar i skolan nu innan tentan som är den 7 juni.

Jag är faktiskt lite sugen! :)

Vilken jäkla känsla! Jag är så grymt stolt över mig själv och min insats :)
Jag har varit sjukligt nervös i över en vecka inför varvet, ska jag verkligen klara att springa 2.1 mil när det enda jag någonsin sprungit som längst är 1 mil och det bara 2 ggr? Ska jag verkligen klara det här när jag bara tränat i ca 2 månader? Vissa tränar ju ett halvår inför det här. Ska jag verkligen klara av att ta mig runt på den avsatta tiden?  Jag ville så jäkla gärna klara detta! Jag är till och med beredd att säga att jag aldrig velat något så starkt i hela mitt liv innan.
I fredags satt jag och kollade på klipp från gamla göteborgsvarv och jag grät. När folk gick i mål och fick sina medaljer så grät jag för jag ville så gärna att det skulle vara jag! Man kan säga att jag har en otrolig press på mig själv.
Mitt mål var verkligen "bara" att ta mig runt. Kruxet med det var bara att när man startade i en sån sen startgrupp som vi gjorde så finns det 2 tidsgränser att hålla som man inte behöver bry sig om om man startar tidigare. Den första finns efter 1.3 mil, vid Frihamnsmotet. Här dras ett rep klockan 17.40 som gör att har man inte passerat den sträckan innan den tiden så får man inte fortsätta (funktionärerna släpper på trafiken igen). Den andra tidsgränser är efter 2.1 mil, vid målet. Målet stängde klockan 19.00. Tog man sig dit efter 19.00 fick man ingen medalj.

När startskottet gick igår så kändes det riktigt bra! Sprang i en skön takt genom hela Slottskogen och lyckades ganska snabbt hitta ett bra lunk. Vid 3 km stod mormor och hejade på. Det kändes riktigt bra de första 5 km:rarna och sedan kom älvsborgsbron som börjar med en 1,5 km uppförsbake. Jag med många andra bestämde mig för att powewalka upp för den eftersom den skulle stjäla mer energi än den skulle ge mig vunnen tid. Väl på krönet kom en 2 km lång nedförbacke som jag sprang nerför och det var så härligt!

Vid 8 km ute på Lindholmen stod mamma, pappa och Andreas och hejade och vid 9 km stod pappas kusin Gunilla och farmors tvillingsyster Maj och hejade på, det gav mig ytterligare kraft. Vid denna tiden hade mina ben blivit stumma och tunga. Jag hade inte en susning om hur lång tid jag hade sprungit eller hur jag låg till i förhållande till tidsgränserna. Det var när jag hade passerat 1.1 mils skylten som jag förstod att jag faktiskt skulle klara reptiden vid 1.3 mil, det var denna tid och denna gräns jag fasat för att klara i flera månader och som jag hade varit så fruktansvärt nervös inför. Repet skulle som sagt dras klockan 17.40 och när jag hade passerat 1.1 mil så såg jag att klockan bara var 17.03. Jag blev så glad och lättad att jag fällde några tårar och sedan gick sträckan fram till repet jäkligt lätt eftersom jag hade fått ny kraft.
Jag vid 8 km


Direkt efter 1.3 mil kom Göta älv bron, den gick ganska brant uppför i ungefär 500 meter så jag powerwalkade uppför den också och sedan sprang jag hela vägen ner till lilla bommen. Avenyn var ganska jobbig eftersom den lutar svagt uppför hela vägen upp till Poseidon, dock så var dt sträckan med mest publik som stod och hejade på så det fick man extra kraft ifrån. När jag hade rundat Poseidon fick jag en svamp som jag baddade ansiktet och armarna med, sjukt skönt!

Nerförsbacken nerför avenyn gick ganska så lätt men jag hade fruktansvärt ont i hela nederdelen av kroppen. Det konstiga var att jag inte en enda gång under loppet kände mig trött eller flåsig, det enda som var jobbigt var att benen var helt stumma och kändes som två stockar plus att mina höfter gjorde nästan olidligt ont.

När jag kom förbi Valand och sprang in på Vasagatans allé gick det upp för mig att jag faktiskt skulle klara det! Ett halvt jävla Marathon var bara 3 ynka kilometer bort, vad är det när man redan tagit sig igenom hela 18 km??? Jag sprang de sista 2 kilometrarna med ett stort leende på läpparna och gråten i halsen. När jag kom fram till det smala upploppet med bara ca 300 meter kvar till mål stod mamma, pappa och Andreas där och hejade på och känslan var obeskrivlig! Väl inne på Slottskogsvallen där jag kunde se mållinjen lyfte jag blicken från marken och bara njöt av publiken på läktaren, jag njöt av tanken på att jag hade klarat en av mitt livs största utmaningar, jag hade överträffat mig själv och jag var så jäkla stolt över det!!!

När jag fick min medalj började jag gråta, jag hade verkligen inte trott att jag skulle klara det, men här stod jag med en medalj runt halsen trots alla tvivel!



 Några minuter senare tog jag en välbehövd, välförtjänt och sjukt skön massage.
Jag får massage

Jag och Elin hade ju laddat upp tillsammans inför det här och anmälde oss tillsammans för ett halvår sedan, vi skulle kämpa tillsammans och klara det tillsammans! Vi hade bestämt att vi skulle hålla ihop men efter bara ca 2 km så tappade vi bort varandra och efter det såg vi inte varandra igen. När jag kom i mål tänkte jag direkt på Elin och jag hoppades verkligen innerligt att hon hade klarat det hon också, vi skulle ju liksom klara det här tillsammans. Jag låg framför henne hela loppet, det var det enda jag visste men jag hade ingen aning om hur långt bakom och om hon hade klarat reptiden. Strax efter klockan 19 fick jag ett sms av Elin, hon undrade var jag var och vi bestämde en plats att ses på. När vi såg varandra på avstånd fick jag se att hon hade en medalj runt halsen och då blev jag så jäkla glad!!!!! Det kändes lite som en scen tagen ur en film haha. Vi sprang typ mot varandra och sen kramades vi i typ 1 minut och grät i massor, sån jävla härlig känsla!!!!!
Jag och Elin strax efter att vi mötts upp



Jag är så stolt över mig själv och över oss! Vilken jävla insats! :)

 Idag kan jag knappt gå, höfterna gör sjukt ont och benen är stumma och som två stockar, och ändå har inte träningsverken kommit ännu...men det är gött!!!!! Jag känner att jag lever och påminns om att jag klarat ett halvt marathon! :D

Var i Frölundaborg idag och hämtade ut nummerlapp och chip till lördagen, helvete vad nervös jag är!!!!!!!! Detta kan gå hur som helst...

Numret att hålla utkik efter ;)

Jag har hört att mellanmål är en bra sak och att man helst ska äta så många mål om dagen att man inte hinner bli hungrig, kanske inte "mål" varje gång men något litet iaf. Jag tänkte testa detta nu och vad är ett bättre mellanmål än en smoothie? Min gör jag på apelsinjuice och mycket fryst mango, enkelt och supergott!

Idag har jag varit i skolan på föreläsning, försov mig 1 timme och kom försent som vanligt...
Efte föreläsningen åkte jag och Elin ner på stan och skulle gå några ärenden. Vi skulle hitta ett par korta "spandexshorts" typ cykelbyxor till göteborgsvarvet och det hittade vi på H&M, billigt och bra!

 Sedan skulle vi hitta någon bra keps men kunde inte riktigt bestämma vad vi ville ha för något, vi var inne på nån vit men det var inte lika fint som en svart och vi var sleptiska mot att ha en svart för att vi är rädda för att våra huvuden kommer att koka om det är varmt, ska göra lite research på det och sedan bestämma mig.
Förövrigt ser det ut att bli ball väder på lördag!

Nu är det bara 5 dagar kvar till Göteborgsvarvet, jag börjar känna det genom en nervositet som smugit sig på.  Jag är SJUKT taggad!!!!!
Köpte en liten höftväska idag som jag tänkte ha på varvet och nu är det bara några få saker kvar som ska inhandlas sen är jag redo!
Om en timme ska jag möta upp Elin på korsvägen för att sedan åka till Skatås och motionera, jag tror jag ska ta 5 km idag. Sen är det snabbt hem och duscha och sedan blir det restaurang med släkten för att fira farmor och hennes tvillingsyster som fyller 75 år idag! ♥
Har haft denna på hjärnan sedan i lördags haha!

Köpte tulpaner till mig själv idag, bara för att jag gillar mig själv......och för att det är trevligt och ser fint ut såklart! :)

Hejhej,
Bestämde mig för att inte släpa mig iväg till skolan idag. Vaknade och kände mig lite mosig och när jag fick se att vi skulle ha föreläsaren vi haft den senaste veckan (fattar inte vad hon säger) bestämde jag mig för att inte gå idag. Vi har dessutom någon redovisning om någon gruppövning vi gjorde i förra veckan men den gick jag aldrig på heller så då spelar det ingen roll.  Nu mår jag lite bättre så jag tänkte plocka runt lite här hemma, ser ut som ett bombnedslag och så fick jag även tag på en tvättid klockan 14. Måste även plugga lite, egentligen mycket, men jag tar en sak i taget.
Hade en mycket trevlig gårdag. Var hembjuden till pappas kusin för att de ska flytta till Kina i 2 år, hela släkten var där och det bjöds på smörgåstårta, champagne och vin i solen, mysigt :)

Idag cyklade jag hem min cykel som pappa har restaurerat. Från Gråbo till min lägenhet i Göteborg var det ca 2,5mil och det tog mig 1 timme och 40 min. Rikigt härligt och mycket fina omgivningar nästan hela vägen med kossor, små stugor, åkrar och gröna ängar :)
Haha, ungefär när jag hade cyklat hälften så såg jag dock ett stort träd falla naturligt bara några meter ifrån mig, blev riktigt skraj och cyklade lite fortare genom skogarna sedan :P
Jag innan avfärd

Stället där trädet senare föll :)

Nu står den i sitt nya hem här på Styckjunkaregatan :)